Det finns än så länge inte någon uttalad standard för hur MTB-spår märks upp och graderas, vare sig i Sverige eller i resten av världen. De flesta är överens om att använda sig av ett liknande system som inom alpin skidåkning, från grön till svart. Graderingarna tar inte hänsyn till längd på leden eller höjdmetrar, bara teknisk svårighet. Graderingarna tar inte heller hänsyn till väderomslag, vilket är viktigt att komma ihåg. En torr och enkel led i solsken förvandlas snabbt till betydligt svårare när underlaget är blött.
Det som blir allt vanligare är att blandade leder innehåller avsnitt där spåret tillfälligt går isär, så att cyklister med olika nivåer kan välja den linje som passar dem bäst. Ibland markeras de olika alternativen med de vanliga färgkoderna och ibland genom två alternativ som oftast kallas A- eller B-linje. B-linjen brukar då vara det enklare alternativet.
Vad betyder färgerna?
Lättcyklad led utan krävande backar och tekniskt svåra eller farliga partier. Här kan nästan vilken cykel som helst användas och gröna leder fungerar därför bra för både barn och nybörjare som vill prova på cykling i naturen utan risker.
Relativt lättcyklade led, men till skillnad från grön nivå förekommer rötter och stenar i en utsträckning som gör en mountainbike mer lämpad. Fjädring är däremot inte absolut nödvändigt och en blå led är inte svårare än att både barn och nybörjare med hyfsad teknik tar sig fram utan större problem. Flowtrail är ett begrepp som ofta används för handbyggda leder med blå karaktär. Det betyder att leden har inslag av mindre hopp och doserade svängar. De är sällan svåra men blir betydligt roligare för den som utvecklat rätt känsla, för då uppstår ”flytet” som gett namn till idén. Även pumptracks är byggda med samma idé som grund, men där farten genereras genom en pumpande rörelse istället för att trampa.
Utmanande led med inslag av både naturliga och handbyggda utmaningar som kräver god teknik och en riktig mountainbike som åtminstone är utrustad med dämpargaffel. Röda leder kan också innefatta branta och svåra backar, i båda riktningar. Eftersom röd cykling är betydligt mer utmanande är det inte ovanligt att krascher eller punkteringar uppstår.
Tekniskt utmanande cykling med svårigheter som kräver stor skicklighet. Svarta leder kan också innefatta byggda hopp eller avsatser som ytterligare kräver speciell teknik för att kontrollera cykeln i luften. Den svarta cyklingen lämpar sig därför bäst med heldämpade cyklar vilket betyder att cyklisten också bör veta hur fjädringen fungerar, hur den justeras och anpassas till aktuell terräng. Säkerheten är ett viktigt inslag vid svart cykling eftersom eventuella krascher kan sluta illa. Cyklisten bör därför vara medveten om riskerna och vara införstådd med de skydd som finns att tillgå. Om den svarta cyklingen är liftburen används uteslutande så kallad fullface-hjälm och ofta särskilda skydd för armbågar och knän. För svart stigcykling kan däremot ryggskydd, inbyggt i ryggsäcken, vara att klokt att använda.